Marie är sedan i juli förra året aktiv medlem i Nordiska motståndsrörelsens Näste 8. Hon är nästets fånghjälpsansvarige och verksam i arrangörsgruppen. Hon deltar i offentliga aktiviteter samt basaktivism. I januari tilldelades hon Radio Regeringens årliga utmärkelse för år 2020 i kategorin Årets nykomling.
Skulle du vilja berätta lite kort om dig själv, din uppväxt, familj och ditt uppvaknande för läsare som kanske inte känner till dig?
Jag växte upp i en småstad, några mil ifrån Örebro, tillsammans med mina föräldrar och mina två storebröder. När jag tänker tillbaka på min barndom så gör jag det med enorm värme och jag har alltid sagt att jag har haft den bästa uppväxten man kan önska.
När jag var tolv år så fick jag min häst och jag gick senare på ett naturbruksgymnasium, så djur och natur har alltid legat mig varmt om hjärtat. Jag har också alltid varit en sanningssökare. Det som andra är obekväma att prata om, blir jag intresserad av.
Mitt uppvaknande började med att jag blev bekymrad av att konstatera att människor hatade så mycket och hade så starka åsikter, främst om vissa ledare – men när jag frågade dessa kritiker hur de tänkte, så fick jag aldrig någon förklaring. De hade bara läst att det var de här personerna man skulle ogilla men kunde inte klargöra varför.
När jag sedan började lägga till mig själv i ekvationen, så förstod jag att det fanns ledare, så kallade diktatorer, vilka man även hade förmått mig att tillskriva ondska – utan att jag själv hade någon aning om varför.
Det var då jag började läsa på. Jag började med Muammar Ghaddafi och i takt med att jag läste så förstod jag att jag hade haft fel beroende på att jag påverkats av hur mainstreammedier framställer honom, så jag fortsatte med nästa exempel, vilket blev Saddam Hussein.
Ännu en gång blev jag införstådd med hur fel jag hade haft, och att även denne ledare kämpade hårt för sitt folk och dess välmående.
Ju mer jag läste på, och ju fler videor jag såg, desto mer insåg jag att de här ledarna var älskade av majoriteten av befolkningen i sina respektive länder – och att det förödande kaoset i dessa länder efter ledarnas död beror på globalistiska krafters systematiska angrepp, med ett sioniststyrt USA i spetsen. Okej, jag kanske inte uttryckte mig just så på den tiden, men insikten fanns där.
Jag beslutade mig till slut för att även ge mig i kast med den värste av de värsta, självaste ”ondskeikonen”. Och det var i mötet med denne store man och med den livsåskådning som han företräder, vilken ju är specialanpassad till de germanska folken – som jag förstod att jag verkligen hade hittat hem. Jag förstod att det finns få, som har gjort lika mycket för sitt folk som han gjorde.
Och jag kunde se hur den propagandistiska och lögnaktiga smutskastningskampanjen som sionistiska krafter bedrivit gentemot såväl lära som läromästare i det här fallet uppenbarligen har förvridit medvetandet i breda folklager i västvärlden.
Ju mer jag efter mitt uppvaknande sedan läste på, desto mer förstod jag hur fel jag hade haft, inte bara om denne store man, utan faktiskt om ledare, ideologier och konflikter i hela västvärlden – och även i andra delar av världen.
Jag har till exempel även läst på om Syriens ledare, Bashar al-Assad, och det påstådda inbördeskriget i detta land. Även här förstod jag hur felinformerade vi blir. Alla de ledare som jag nämnt här har något gemensamt – de kämpar/kämpade för sitt folk.
Ganska snart efter mitt uppvaknande kände jag att jag inte kunde tillhöra någon annan organisation än den som verkar och kämpar för vårt folk och dess framtid, och då var Motståndsrörelsen det självklara valet för mig.
Nästa fråga svarade du just på men du kanske vill utveckla svaret: Vad fick dig att välja Nordiska motståndsrörelsen bland nationella organisationer?
Under mina studier om hur världen faktiskt ser ut, så kom jag naturligt in på Nordiska motståndsrörelsens hemsida och det var här jag fann svaren på mina frågor. Motståndsrörelsen är den enda organisation som konsekvent tar de nordiska folkens parti, som verkar för upprättandet av en fri och suverän nordisk nation till absolut övervägande del befolkad av de nordiska folken. Det dröjde inte länge innan jag förstod att jag hade hittat hem. Jag har aldrig riktigt passerat något stadium präglat av kulturnationalism, sionism eller kontrajihad. Jag har visserligen röstat på SD, men det berodde på att jag var nyvaken och inte helt förstod vad de står för. Sedan jag började läsa på allvar och umgås med nationella har till exempel SD:s visioner om ”öppen svenskhet” eller deras ställningstagande för sionismen och den judiska staten aldrig attraherat mig.
Så du har aldrig varit engagerad i några andra organisationer?
Nej
Är du en aktiv medlem?
Ja
Om du med några få meningar skulle sammanfatta varför du är nationalsocialist, hur skulle du uttrycka dig?
Då väljer jag exemplet med ett grannland, som under 1920-talet och tidigt 30-tal var ett land i ruiner men under nationellt och socialistiskt styre blommade upp för att inom loppet av några år bli oerhört välmående. Det är vad denna ideologi/världsåskådning gör, helt oavsett smutskastningen av den i mainstreammedier. Det går att läsa på för den som är intresserad om hur man kan vända ett land och ett folk från misär till välbefinnande på så få år. Man kan i bilder och på videor se hur stolt och rakryggat detta folk blev under detta styre, och för mig är folkets välmående något otroligt viktigt, för det handlar om mina och våra barns framtid. Jag har inte kunnat hitta något liknande exempel i historien. Detta bidrog starkt till min upplevelse att nationalsocialismen är det enda valet.
Har du känt dig och känner du dig som en välkommen och uppskattad medlem i nästet och medlemsgruppen?
Jag har aldrig tidigare känt mig mer välkomnad och hemma någonstans än vad jag nu gör – så JA!
Ingen har väl missat att du och din partner träffades som grupp-, nästes- och organisationskamrater. Vilka för- och nackdelar (om några) kan finnas med att ha en partner som delar ens kampliv?
Jag kan inte se att det finns några nackdelar, utan jag tror det är svårt att leva med någon som inte delar ens åsikter när det kommer till något så viktigt som inte bara vår, utan även våra barns framtid! Så jag ser bara fördelar: Vi tänker på ett liknande sätt och värderar ungefär samma saker och kan hjälpas åt, vilket känns tryggt för mig.
Vilka är de politiska frågor som känns viktigast för dig att driva?
Den absolut viktigaste frågan för mig är den om våra barns framtid.
Har du några tankar om hur Nordiska motståndsrörelsen, nästet och din medlemsgrupp har utvecklats sedan du anslöt dig?
Svårt att svara på. Jag vet att det var turbulent en tid innan jag gick med beroende på splittringen, men vi har ju en idé- och initiativrik nästeschef som gör att vi ständigt utvecklas som grupp.
Vilka uppgifter har du inom din medlemsgrupp och näste?
Jag är med i arrangörsgruppen, är nästets fånghjälpsansvarige och deltar efter förmåga i offentliga aktiviteter och i basaktivism.
Någon speciell händelse under aktivism eller annat kamparbete som du vill berätta om?
Min första faktiskt. Det var under en basaktivism, där vi delade ut flygblad och jag behövde gå iväg på toa. På vägen tillbaka så kom det fram en väldigt aggressiv och hotfull man till mig, och började skrika. När han fick syn på killarna som jag var med, en bit bort, så blev han feg och drog som en avlöning! Det säger ganska mycket om hur män har blivit, som ger sig på en ensam kvinna men drar direkt när de ser att hon har en man med sig. För mig är det en väldigt svag man.
Känner du att du har hittat fram till den sorts kamparbete som passar dig bäst eller känner du mer som att du prövar dig fram?
Ja, det känner jag att jag gjort. Samtidigt är jag öppen för förändringar. Jag gör så mycket jag kan med den tid utöver jobb och familjeliv, som jag har.
Det råder en stor manlig majoritet bland aktivister och medlemmar i din medlemsgrupp och i hela nästet. Hur upplever du din situation som kvinna i dessa sammanhang?
Jag känner mig som en i gänget. Däremot så är det klart att man lyssnar lite mer på oss kvinnor i vissa diskussioner rörande vissa ämnen, just för att vi vet att män och kvinnor är olika.
En kvinnlig kämpe i organisationen som du respekterar väldigt mycket och ser upp till?
Nej, jag tycker att alla som frihetskämpar är helt fantastiska, oavsett om man är man eller kvinna!
Skulle du säga att det finns en kvinnlig gemenskap
* inom medlemsgruppen?
* inom Nästet?
* inom organisationen?
Jag känner gemenskap med både män och kvinnor på alla dessa tre nivåer men det är klart att i vissa situationer känns det som att vi kvinnor förstår varandra bättre, just för att vi är kvinnor.
Hur tycker du att nästets månadsmöten fungerar?
Jag tycker att de fungerar jättebra – för de genomsyras både av allvaret i den kamp vi för – och av ren trivsel med glädjefylld gemenskap. Ett annat sätt att uttrycka det är att det råder en bra jämvikt mellan socialiserande – formalia – skolning på våra månadsmöten. Vi har en enormt duktig nästeschef som ser till att jag alltid får lära mig något nytt, samtidigt som att det alltid blir en mycket trevlig dag som ger mig ännu mer energi för vår frihetskamp!
Deltar du i någon studiecirkel i Nästet?
Från och till, men eftersom material relaterat till kampen är näst intill allt som vi ser på, läser och lever efter här hemma, så kan man säga att vi förkovrar oss hela tiden.
Finns det speciella politiska ”kvinnofrågor” för dig – och i så fall vilka? Skulle du säga att du är engagerad i några?
Först och främst så gäller det att få fler nordiska kvinnor att kämpa, inte bara för sina egna barn, utan för att kunna ge alla nordiska kvinnors – och i förlängningen även alla vita kvinnors – barn en ljus och fin framtid!
Det är av största vikt att vi lyckas väcka en naturlig men nu ofta slumrande rasmedvetenhet hos vita kvinnor. Jag driver denna fråga i alla sammanhang som jag ingår i.
Vad skulle du säga till någon som anser: ”Kvinnor har inte i kampen att göra”?
Oj! Då skulle jag bli väldigt förvånad, jag tror inte att någon tycker så. Inte i vår rörelse iallafall. Alla har sin plats i kampen och alla kan göra något!
Ser du några förändringar – och i så fall vilka – av kamparbetet i medlemsgrupp, näste och hela organisationen under den period som du har varit medlem?
Jag upplever att vi har blivit mer aktiva i nästet och att vi har utvecklats mot ökad kreativitet i vårt sätt att nå ut till folk.
Hur fungerar kombinationen familjeliv – yrkesliv – kampliv för dig?
Det fungerar bra i stort. Men tyvärr missar jag på grund av mitt jobb en del offentliga aktiviteter som sker på helger.
Upplever du att ditt politiska engagemang är eller kan vara känsligt i jobbsammanhang?
Nej, jag vet inte. Vi har ganska mycket att göra på mitt jobb, så det finns sällan tid att sitta ned och prata om sådant som inte rör jobbet. För övrigt har jag faktiskt några ”vakna” kollegor, som jag kan prata med om det mesta när tillfälle ges.
Det har ryktats att du redan ett halvår efter att du anslöt sig till Nordiska motståndsrörelsen prisades när Radio Regeringen hade sin utdelning av årets utmärkelser för 2020. Kan du berätta mer? Vilken var din reaktion när du fick veta om detta?
Ja, det var oväntat men såklart blev jag jätteglad! Vi lyssnade på avsnittet och jag tilldelades priset i kategorin Årets nykomling, vilket självklart kändes mycket kul! Då vet man att man i alla fall gör något rätt!
Om du försöker göra ditt yttersta för att skaka av dig all blygsamhet – varför tror du att priset gick till dig?
Jag vet inte. Bara jag kan så ställer jag upp till 100%, kanske var det så de resonerade?
Vad kommer Marie att jobba med och vad kommer hon att utföra för kamparbete tror du?
* om fem år?
* om tio år?
Det kan jag inte veta. Mitt kamparbete då kommer liksom nu vara anpassat till rådande samhällsläge. I ett optimistiskt scenario så skulle vi inte behöva ”frihetskämpa” om 5 år, men realistiskt så hoppas jag att vi då har kunnat väcka fler och fått med oss fler i vår frihetskamp. Om vi inte har lyckats väcka tillräckligt många om 10 år så tror jag att ett tredje världskrig kan bryta ut runt den tiden, och det är då de flesta kommer att förstå att det var just det här som vi kämpade emot hela tiden – och att det inte är vi som är de onda, utan tvärtom.
Vad tänker du om att det i riksdagen diskuteras om att införa ett organisationsförbud mot Nordiska motståndsrörelsen?
Det bevisar bara ännu en sak som vi kämpar mot, och det är avsaknaden av yttrandefrihet i det här landet. Jag har alltid sagt: ”Om du håller på med något fuffens och vill fortsätta kunna göra det, så kommer du vilja tysta dem som säger emot dig”.
Vad har du att säga till någon som intresserat följer Nordiska motståndsrörelsens arbete men drar sig för att engagera sig?
Jag blir ledsen när människor säger ”Jag är inte intresserad av politik och sånt där”, när det faktiskt handlar om deras egna och alla våra barns framtid. Egoism är den största roten till all ondska i världen.
Jag har aldrig förstått mig på den sortens egoism och feghet. Har aldrig varit typen som kan se på när något inte står rätt till utan att agera. Jag får ofta höra att jag borde tänka på mig själv och vad som är bäst för mig och mitt – men alla som känner mig vet att jag tänker på att alla ska må bra, och inte bara jag.
Jag har heller aldrig förstått hur man kan undlåta att engagera sig för att alla barn ska få en ljus och fin framtid utan ondska – och gärna utan krig.
Som mamma gör jag allt för mina barn och jag vill kunna se dem i ögonen när jag säger att ”jag iallafall gjorde allt jag kunde för att ge er den framtid som ni förtjänar” – och så tycker jag för övrigt att alla föräldrar eller människor som vill andras väl – oavsett om det är barn eller vuxna – borde tänka.
Jag är säker på att detta är något som finns någonstans inom alla oss nordbor. Så mitt råd blir: Släpp din rädsla och ta det där steget som du vet att du borde ta! Du kommer inte att ångra dig.
Tack för din tid och dina uttömmande svar Marie!
Tack så mycket!
